En dag i taget...
En dag i taget, har jag lärt mej... Men visst är det svårt ibland att inte se bakåt?
Att ha trott på vänskap så starkt, och när man faller så finns inget stöd där? Visst känns det att försöka få tillbaka tro och tillit till andra i sin omgivning?
Ensam är stark, heter det...Men vill man ha det så?
Jag tappade allt jag trott på, en natt i februari....Det viktigaste, tron på mej själv.
Trodde aldrig det skulle hända. Man tror ju att man alltid reser sej igen. Men inte denna gången.
Nu får det verkligen bli "en dag i taget" Och det SKA fungera!
Nu tänker jag inte tjata ut mej här, utan jag vill dela med mej av min väg tillbaka till framtiden! Jag har mina 3 underbara söner, Ni är mitt allt! Älskar er! <3
Tack finaste ni som står kvar m mej. <3
Och mina tre helt underbara söner! Ni är mitt allt! Älskar er!
Kram